Mal and Val

Ikväll har det hänt massa saker. Massa saker som inte varit bra alls, men som tur var slutade bra. Jag är förvånad över att så många människor stannade och hjälpte till, och så oerhört tacksam. Jag vet inte vad jag hade gjort om det hade hänt någonting och jag vill helst inte tänka på det.

Nu fattar ni förmodligen ingenting av det jag precis skrev så vi tar allting from the top.

Jag skulle hoppträna på ett stall som ligger väldigt nära vårat stall. Vi hade tänkt rida dit men vi var inte så sugna när det öste ner från himlen så vi bestämde oss för att köra hästarna istället. Allt gick bra, vi kom fram och jag började rida fram lite smått i ridhuset medans mamma skulle ta en promenad med Dennis. När jag rider ser jag att det sitter en hund vid läktaren som är så otroligt lik Dennis. Vad roligt, tänkte jag, då har han en hund han kan leka med när han kommer tillbaka. Men hunden var sååå extremt lik och den som höll i den böjde sig ner och såg ut som mamma. Det är Dennis, tänkte jag. Men när kvinnan som höll i hunden ställde sig upp såg jag att det inte alls var mamma och den hade ett helt annat koppel. Det visade sig tillslut att Dennis hade rymt från mamma när de varit ute och gått och han hade sprungit in i ridhuset. Mamma hade gått runt och letat efter honom och trott att han sprungit ut mot 70 -vägen precis utanför. Tänk om han gjort det och blivit påkörd istället... Jag vill inte ens tänka tanken!

Sen till den lite värre händelsen. Hoppträningen hade gått jätte bra och jag hade i princip bara fått bra kritik (kan man säga så?). Han hoppade jätte fint och allt kändes riktigt bra, vi fick massa beröm och allt. Sen skulle vi köra hem hästarna igen och våra hästar går vanligtvis in i transporten hur snällt som helst. Men idag var det isgata och vi var tvugna att gå jätte försiktigt. Så vi hade inte riktigt "rätt" fart för att LeMarc skulle vilja gå in i transporten. Jag trodde han var på väg så jag stod en bit in, men istället ställde han sig upp lite och hoppade bakåt och lyckades slita sig. Vi trodde han skulle stanna med alla kompisar och oss och det är en bit till stallet. Men han galopperar ut på vägen och vi ser att det kommer en bil. Bilen hinner se LeMarc och börjar bromsa. Det är så otroligt halt ute så däcken tjuter och bilen bara vinglar fram. Den hann precis stanna så att han inte blev påkörd. Hon som kör sätter på varningsblinkers och kör långsamt efter. Lillagubben fortsätter springa och vi ser honom inte längre, så jag och mamma rusar in i bilen och kör efter. När vi kommit runt hörnet, till nästa stall som ligger där, kommer det några männiksor utspringandes från stallet och sa att han sprungit förbi. Vi fortsätter köra och när vi kommer till vägen som går in till vårt stall är det en annan bil som stannat där och lyckats få tag i LeMarc. Det är ca 50 m från motorvägen... Där framme står det en till bil med varningsblinkers som precis lyckats stoppa honom från att springa upp på motorvägen. Det var alltså ca 4 helt random bilar och en familj som stannade och hjälpte till. Någon hade ringt polisen och dom stannade och pratade med dem så vi kunde koncentrera oss på att få hem LeMarc. Jag fick ytterligare hjälp av familjen som kom, lånade reflexer osv. och red hem. När vi kom tillbaka till stallet var han hur lugn som helst och hade inte en skråma på kroppen! Det var bara jag och mamma som fick en mindre hjärtattack av allting. Kanske hon som körde första bilen som knappt han stanna också.

Usch, jag vet inte vad jag hade gjort om det hade hänt någon av dem någonting. De är mitt liv, precis som resten av min famlij och mina vänner. De betyder båda så otroligt mycket för mig och jag älskar dem!