Mal and Val

Som de flesta av er redan vet (och en del vet det inte alls) så är min pappa från Malmö. Detta innebär att jag får stå ut med diverse (påhittade?) skånska ord och lite annorlunda maträtter. När vi var ute och åt middag och firade pappa förra veckan så började vi av någon konstig anledning prata om rabbemos. Eller ja, rotmos som det heter om man inte har en pappa som använder sina (påhittade?!) skånska ord flitigt. Jag och Marc kom ihåg när vi var små och var i Malmö, eller bara hemma. Det var en mardröm när det serverades rabbemos. Något av det värsta vi visste. Som tur var så var de snälla mot oss och lät oss äta vanligt potatismos, så såå hemska är inte minnena egentligen. Bara minnet av smaken. Men som ni säkert alla vet så var det inte mycket man tyckte om som liten. Så när pappa skulle laga rabbemos häromdagen och vi fick ge det en ny chans så bangade vi såklart inte. Det var bara Marcs flickvän som gjorde det, men det är förståeligt. Jag lassade upp en portion i tron om att jag faktiskt skulle tycka om det, att det nog inte kunde vara så äckligt. Förlåt, jag menar mindre gott. Sen så tar jag rätt mycket på gaffeln och trycker in i munnen. Och i helvete att det smakar mycket bättre nu, samma smak som jag mindes sen barnsben var det. Så tyvärr så blev inte det någon ny favorit. Jag klarar mig helt enkelt utan rabbemos...

Mal