Mal and Val

När jag och mamma var ute på en promenad med Dennis i lördags så fick jag ett sms. Jag tog upp mobilen och skulle läsa, så därför såg jag inte riktigt vart jag gick. Jag går då rakt över en isfläck och gör världens vurpa. Jag landar inte bara på rumpan, utan ligger liksom ner.. Sen var det så halt så jag kom inte upp själv, bambi på hal is! Och mamma är så snäll så hon står och viker sig av skratt och skrattar så mycket så hon inte kan hjälpa mig. Tillslut kommer jag upp och klarar mig lindrigt med ett blåmärke på högersida på rumpan och ett litet sår i handen.

Idag så hade jag hoppträning. Det gick jättebra under hela passet tills mitt sista språng jag skulle göra. Och håller man på med hästar så får man räkna med att ramla av lite då och då, det är ju trots allt ryttarens fel 98% av alla avramlingar.. Iaf, jag hade för dålig fart och så blev det lite fel och jag ramlar rätt in i hindret och river allting. Jag lyckas på nåt sätt landa på hinderstödet, vilket har gett mig en fin svullnad och ett fint blåmärke på min vänstra sida av rumpan.. Sen har jag även fått ett fint blåmärke och en del småsår på andra handen.

Nu kanske ni trodde att jag ramlar klart, men icke. Sen när vi var klara i stallet och skulle gå till bilen... Gissa vem som halkar på en isfläck och ramlar pladask på rumpan? Inte kan det ha varit jag. Så nu sitter jag här, blåslagen och ont i rumpan har jag. Det är saker man får stå ut med när man är klumpig. Tur att vintern (och isen) är slut snart, det ger mig iaf en lite bättre chans att inte slå ihjäl mig!

Mal